Tre avtal har rasat på elva år. Frågan är inte längre om nästa överenskommelse håller – utan varför ni ska behöva förlita er på den överhuvudtaget. Digital suveränitet handlar om att välja lösningar under den lagstiftning ni faktiskt kan påverka och lita på.
2023 kom det tredje stora avtalet mellan EU och USA. Det höll i knappt tre år. I juni 2026 tog amerikanska högsta domstolen bort den oberoende tillsyn som hela avtalet vilade på. Tre kollapser på elva år är ett mönster.
Efter Safe Harbour kom Privacy Shield. Mer principer, en ombudsperson och löften om bättre skydd. 2020 förklarade EU-domstolen även detta avtal ogiltigt. Samma grundproblem kvarstod.
En enkel överenskommelse från år 2000 skulle göra det lagligt att skicka personuppgifter till USA. 2015 förklarade EU-domstolen att bron inte höll. Så började ett mönster som fortfarande pågår.
När ingen riktigt äger frågan om digitalt oberoende stannar initiativen av. Digital suveränitet är i grunden en ledningsfråga, inte en teknisk fråga.
Många organisationer sitter fast i sina egna system utan att ha planerat för det. Här är varför en exitstrategi är nyckeln till att faktiskt äga sin digitala framtid.